Hur allt började!
Januari 2012 fick jag nog av en långvarig övervikt och började en ny livsstil. Jag tog till en början hjälp av biggest losers sajt för viktnedgång och räknade därför kalorier. Det gick väldigt bra dom första 15 kilona, jag hade sammanlagt 33 kg att gå ner. Det började till slut att plana ut trots träning 5-6 dagar i veckan så jag behövde hitta nya verktyg. Jag fann matdagboken.se som passade mig perfekt med både många medlemmar och olika livsstilar att välja på. Bland alla varianter valde jag lchf som kändes mest jag. Nu fortsatte en otroligt hetsig period i mitt liv med fullt ös både privat och med träning. Det som hör till saken är att jag är förtidspensionär pga 2 vändor in i väggen och en diagnostiserad post traumatisk stressyndrom som utlöstes efter mitt andra barn kom till världen. Vilket gör att jag hade möjlighet att riktigt gå in i träningsberoendet. När jag hade gått ner nästan allt efter att ha fört en diet i ca 7-8 månader och tränat stenhårt ca 5-6 dagar i veckan så började jag märka konstiga symptom som jag aldrig haft tidigare. Bl a skakningar och yrsel som oroade mig mer och mer. Jag nämnde ofta för mina nära och kära att jag undrade varför jag kände mig som en 80-åring i kroppen. Det började långsamt och blev värre och värre för varje vecka som gick. När det var som värst hade jag knappt nåt balanssinne kvar. Varför jag inte gick direkt till vårdcentralen var för att jag alltid varit hypokondriker men bearbetat den sidan då jag alltid fått höra att jag var frisk som en nötkärna varje gång jag sprungit skytteltrafik hos läkare. Jag hade tröttnat på samma svar hela tiden eftersom jag alltid känt att nåt stått galet till i kroppen men antagligen blandat ihop det med känslor. Därför gick jag inte iväg förrän jag hade fått en sån hemsk hjärtklappning att jag trodde att hjärtat skulle sprängas om jag ansträngde mig det minsta lilla. Jag kommer ihåg att jag låg på natten och hade vaknat med panik i kroppen. Det kändes som att jag hade sprungit upp för en väldigt lång brant backe och det tog aldrig slut. Varje kväll när jag gick och la mig så pumpade hjärtat i samma takt som vid fysiskt krävande aktivitet fast jag hade kunnat ligga i över en timme och vila. Vila hjälpte inte alls, snarare att jag blev mer och mer orolig då kroppen reagerade orationellt. Jag hade oxå kraftiga humörsvängningar ungefär som när man är gravid och ibland ännu värre. Mitt humör kunde skifta från jätteuppåt och duracellig som jag brukar kalla det, till aggressiv och låg på bara några minuter och min relation var totalkaotisk. Allt som hände under den här tiden var ett töcken för mig. Jag hade lyckats gå ner ca 25 kg men min kropp mådde bara sämre och sämre för varje dag som gick. Nu ska jag sova och fortsätter snart igen med fortsättningen. Sov gott alla fina. ❤️